2013

En resa från Dalarna till Siauliai.

Med oss tre bastanta fruntimmer i förarsätet gav vi oss iväg mot Värtahamnen. 7e resan för Margareta, 6e för Ingrid och premiär för Annika. Lunchen intogs i Heby och efter Arlanda hamnade vi i en trög kö mot hamnen. På båten inhandlade Margareta för säkerhets skull 2 par glasögon med fodral för 26 kronor styck. Senare hittade hon tre par i packningen. Middagen blev som vanligt potatismos med grönsaker och dessutom rödbetssallad. Efter sudoku, korsord och lite planeringssnack gick det bra att sova under den lugna överfarten. Annika erbjöd sig generöst att sova i överslafen.

Till Riga kom vi och snart var det dags för den otrevliga vänstersvängen där en bil i taget får sega sig igenom. Någon har bestämt att högerregeln gäller där oavsett  grönljuset. Långtradare och andra står tålmodigt och väntar. Vid gränsen fick vi för första gången stanna för att visa körkortet. Oj då, det låg i ryggsäcken där bak, och Margareta gick och öppnade sidodörren. Ut ramlade kaklådor och en del annat, och polisen gjorde stora ögon när han såg vårt väl tilltagna bagage. Men han verkade förstå vart det skulle. Snart var vi vid vårt favoritmatställe och de första pannkakorna med ost och svampsås avnjöts.  Istället för att logga in på hotellet körde vi till centret och överraskade Indre. Bärarna var på plats. Vitori var utanför och kom springande och ropade WOW!!  Ingrid lastade ur allt utom det som skulle till spädbarns-hemmet och Margareta gick upp och tog emot och sorterade skor dit, vuxenkläder dit , husgeråd och sängkläder hit och dit…Barnen bjöds på saft och kakor. Indre sa åt oss att åka till hotellet och vila. Hon tror alltid att vi är så trötta. Sedan skulle hon och Gintaras komma och hämta oss till Akropolisrestaurangen. Efter maten kördes vi runt i staden några svängar och fick beskåda den nyförgyllda amorpojken på en hög sockel.

Tisdag.
Frukosten såg lite mager ut på grund av att kokerskan hade försovit sig, men snart var pannkakorna klara och allt som vanligt på bordet. Vår affär Maxima var utrymd och skulle byggas ut, men lite längre bort fanns ett tillräckligt innehållsrikt varuhus. Utanför stod ortsbor och sålde frukt, bär, och grönt. Margareta fick tag på en liter havtorn och två liter aroniabär. En trevlig man gav oss varsitt stort äpple. Annika råkade ha ett par strumpor i fickan som han gärna tog emot. På centret började stora kaoset som vanligt, när mammorna och några barn anlände. Alla verkade hitta ungefär vad de sökte. Det som blev över skulle ett annat center få överta. Indre skickade oss ut på stan med sällskap av Jolanta. Vi besökte ett dockmuseum med många hundra dockor samlade av en gammal lärarinna som rest runt i Europa. I Sverige hade hon hittat samedockor och andra med sverigedräkten. Ingen från Dalarna såg vi, men en liten rättvikskulla  hade smugits in bland italienarna. En mamma hade hoppats hitta en stor kastrull till 4 personer. Vi köpte en i en välsorterad affär.  I en Euroshop kostade allt en Euro. Ingrid hittade kaninhårsstrumpor och Margareta en litauisk flagga att använda vid eventuellt besök.  När vi kom tillbaka till centret hade Oksanas mamma och praktikanterna ordnat ett middagsbord som blev flitigt fotograferat. Delfinbananer trängdes med morotsblommor, pyttesmå smörgåsar i olika former och en massa krustader med fyllningar. Desserten var långa pinnar med fruktbitar Innan vi fick börja äta av konst-verken, bjöd Ernestas 12 år på ett magiskt program där han presenterade sina trick på engelska assisterad av sin syster. Han gjorde reptrix, korttrix, trollade bort glas och till sist trollade han fram vita papperstulpaner ur påsar och gav oss var sin.  Vi fick också inramade tavlor och andra konstverk från naturen av barnen. Den lilla mamman som tidigare fått två besök av oss gav oss två fina porslinshästar. Hon hittade bra kläder. Vi for till hotellet och vidare till affären där vi köpte smör, ost, korv och gurka till kassarna som skulle överlämnas till de 4  familjer som vi skulle få gästa nästa dag. Fina svarta kuddar med guldränder passade bra till utfyllnad tillsammans med leksandsbrödet. Gintaras och Indre hämtade oss och for till en galleria i centrum där vi bjöd på mat. Det blev pannkakor med diverse innehåll. Han hade bråttom hem eftersom Litauen spelade fotboll mot Bosnien. Sånt kan Gintaras inte missa. Vid hotellet fick vi var sin mugg och ett paket te.

Onsdag.   
Efter frukosten måste vi ju köpa presenter till Indre, Jolanta och Gintaras. Det blev tulpanlökar, magiskt ljus och ett par varma bilhandskar. I centret bjöd Indre på bildvisning (suck) från deras utflykter, fika av gårdagens godsaker och sedan promenad med Jolanta och praktikanterna till familjerna i de anskrämliga hyreshusen. Pojkarna i respektive familj följde med och visade vägen. Vi träffade trevliga och tacksamma mammor som gjort det bästa av situationen i sina små kyffen. En familj besökte vi också förra gången. Men Indre tyckte att mamman och de 4 sönerna behövde en kasse till. Så sant. När vi kom tillbaka hade vi besök i centret.  Från ett annat center kom Ramonas, föreståndaren och Rita, en socialassistent som kunde tala tyska. Han hade bråttom iväg och tog en säck kläder med sig. Hon klagade på att han alltid hade smått om tid, så hon och tre kvinnor fick sköta centret själva. Det tyckte Indre vara att klaga i onödan. Hon klarade ju sitt center nästan själv. Indre hade sprejat vår kaviar på smörgåsarna, Det blev visst en flop som inte gick hem hos barnen. Men hon ville ändå ha den kvar. Vi hade en del saker som passade i spädbarnshemmet och Annika ville också se det, så Indre följde med oss dit. Det blev jobbigt för Annika som inte såg ett enda gosedjur och gärna hade adopterat hela skaran av småttingar. Hon såg också en brysk behandling av en skrikande pojke. Indre skulle stänga centret och vi degade på hotellet några timmar och plockade pengar i julklappskuverten till barnen. På kvällen ville vi bjuda på nånting sött och gott så vi gick med Indre och Rita till ett bra café. Vi var hungriga och beställde pannkakor med grönsaker. Rita tog en kopp te och Indre en milkshake. Vi hade ju tänkt bjuda på nånting mer, men det var bara vi som satt och mumsade tårta och marängswiss.  Rita var bekymrad över barnens dåliga matvanor, men glad åt att de nu kanske skulle gilla leksandsbrödet från oss. Jag hade gärna velat skaffa en svensk kontakt i Kristianstad till hennes center.  Indre som nog är ganska överarbetad berättade att hon aldrig kunde känna sig riktigt lycklig. Så sorgligt. Hennes krav på sig själv och centret förtar den tillfredsställelse hon borde känna över sitt lyckade resultat med barnen. Vi är livsviktiga för henne säger hon. Så det blir svårt  för oss att lägga ner verk-samheten. Påläggskalvar är vad vi behöver.

Torsdag.   
Efter frukosten som idag var ovanligt riklig drog vi iväg till affären. Efter oss ut genom dörren kom hotellägarinnan och trodde visst att vi smet från betalningen, men Annika bedyrade att vi skulle köpa bröd till hemresan. Efter alla blommor som vi fått av Indre köpte vi henne en ros i kruka. Varsitt halsband från Bondens Marknad hade Indre och Jolanta redan fått. Vi for till centret med pengar och presenter och sedan raka vägen hemåt mot Riga dit vi kom 3 timmar innan avgång.  Nästa morgon en kvart över 8 gick vi till Seaside café för att äta frukost, men nog var det konstigt att inga gäster var där och utanför fönstret var det kolmörkt   Hm. Vi hade flyttat visarna åt fel håll. Det skrattade vi länge åt. God mat fanns att köpa för 17 kronor hektot, men Margareta valde gröt i alla fall.

Vi ser redan fram emot nästa resa.

Margareta Karonen, Ingrid och Annika Bröms.

Vi skulle unna ett gäng i Kristianstad att göra likadant.

Kom igen! Det finns dom som väntar på er!